Woven Hand och tårar på Berns

Igår var jag på en av de absolut bästa spelningarna i hela mitt liv!
Bör då tilläggas att jag varit på fler konserter än vad jag kan minnas genom åren.
Såg ovanstående band på Debaser Medis för inte så länge sedan och det går inte ens att jämföra. Nog för att Debban är väldigt omysig som lokal men bandet var inte närvarande på samma sätt + att det stod två packade grogghaggor och snackade sönder stämningen.

Woven Hand har en väldigt speciell plats i mitt hjärta. (Har många fina minnen från mitt x sista tid i livet till flera låtar) Känslan igår på Berns var helt magisk...man liksom visste redan innan bandet klev ut på scenen att det skulle bli en fantastisk kväll.
David Eugene Edwards var i sitt esse. Den mannens röst är näst intill överjordisk och när han går in i sitt tranceliknande tillstånd kan man liksom inte värja sig. Förra spelningen körde de inte alls några av sina"hits", så när tonerna till Dirty blue slog emot mig började tårarna rinna...jag kunde liksom inte sluta. (Det var B´s favorit låt) och när de senare körde en helt magisk version av Oil on panel (min favorit) var det dax igen.
Efter att bandet gått av efter extranumren var jag så tagen av känslor att jag var skakig i knäna. Fick en stor kram av min fina vän Johan (B´s bästa vän) och så tassade vi sakta ut ur lokalen. Planerna för fortsatt fest var som bortblåsta...istället åkte vi hem åt varsitt håll med en känsla av att vi just fått vara med om någonting riktigt stort.