onsdag 10 november 2010

Ragg (tyvärr inte sockor)

Det är min tidiga vecka på jobbet.
Detta innebär att jag tar tåget kvart över fem från Alvik till St.Eriksplan.
Normalt sett är det en trött vagn med ett fåtal resenärer som möter mig. Några sover och några sitter med näsan i Metro (om man haft turen att den hunnit anlända till stationen). Själv sitter jag mest och dumglor på mina medresenärer med musik i öronen. Men idag hände något som bröt mönstret...
Jag blev "fem i tre raggad på".
En jävligt slirig snubbe som var på väg hem efter en förmodat lyckad efterfest med tanke på vad uret visade. Det började med att han satt och stirrade fram till Kristineberg. Då gjorde jag klassikern att blunda för problemet (läs: låtsades att jag, eller rättare sagt på riktigt sov)
Vid Fridhemsplan öppnar jag ögonen och då sitter han plötsligt mittemot mig. Tydligen pratar han eftersom jag ser att munnen rör sig och artig som jag är tar jag ut mina hörlurar.

Snubben: Tjena! Vart är du på väg?
Jag: Till jobbet. (Säger ingenting mer och försöker på äkta svenskt manér att blänga ut genom fönstret.)
Snubben: Fan va synd, du borde följa med hem till mig istället! Du är lätt snyggast här!

Jag ser mig omkring och konstaterar att jag är den enda kvinnliga resenären.
Tack!
Eller?

//E

5 kommentarer:

Lost Johnny sa...

Hahahaha. När man själv är i det modet vill man ju typ bara försvinna genom marken. De borde alltid ha en vagn med helt släckt ljus för oss efterjamarfyllon.

e sa...

Bra idé med en släkt vagn. Fatta va skönt att se alla muppar.

Anonym sa...

Haha! Jag dör! Sölve vägrade gå hem själv ännu en kväll liksom. Puss Lena

Lost Johnny sa...

Släckt vagn. En släktvagn skulle jag inte gå på för allt smör i småland. Huh. Tänk att hamna i en sån på bakfyllan. Skulle hagelbrakat mig själv tillbaka till forntiden.

e sa...

Hahaha...bra felstavning av mig! Speciellt bra att det blev en fin särskrivning också...